Väldoftande avgaser och melodiöst buller

FOTO: Måna Roos Ödleögon, dödskallar, blommönster, eldsflammor. Allt. Kreativiteten är total när det gäller motivlacken på motorcyklarna.

NORRTÄLJE. Familjen Whestrin kom på sin Yamaha med sidvagn; pappa, mamma och två döttrar.Thomas Karlsson anlände på sin Harley-Davidson, ett mästerverk som han jobbat tre år med och lagt ner 100 000-tals kronor på. Patrik Hedlund, 12 år, visade upp sin häftiga moped-chopper som han byggt tillsammans med pappa Stephan. Dessutom var det ungefär 3 500 ekipage till på plats. Det handlar förstås om Custom Bike Show som ägde rum i Societetsparken i lördags.

Den här dagen är allt annorlunda. Avgaserna luktar gott. Motorbullret är som musik. Trängseln är trivsam, och det konstgjorda moset till varmkorven smakar bra.
"Welcome, Bikers" står det på den stora banderollen över insläppet i Societetsparken. Men jag känner mig välkommen även utan motorcykel.
Klockan är elva på lördagsförmiddagen, solen skiner, och kön av mullrande HD:ar, nästan ljudlösa Gold Wings, gamla BSA:ar och Royal Enfields, tunga trikar - och massor av andra märken - växer vid entrÈn.
Det är mäktigt. Alla hojarna. Ljudet. Lukten. Skinnkläderna. De coola ansiktena under hjälmkanterna. När kön blir längre börjar marken vibrera, och hjärtat slår fortare.
Familjen Whestrin från Ingarö glider in på området, fyra personer på sina gröna Yamaha med sidvagn. Pappa Thomas kör, mamma Susanne sitter bakom honom och i den breda sidvagnen kurar döttrarna Lina och Hanna, tretton och sju år gamla.
Susanne och Thomas ser nöjda ut när de fått av sig hjälmarna. De har haft en fin tur upp från Ingarö, i strålande solsken.
- Flickorna trivs i vagnen, berättar de. Hanna är rutinerad hoj-åkare. Hon har varit med sedan hon var 10 månader. Och i sidvagnen finns numera både radio och cd-spelare.

Det börjar bli trångt i Societetsparken. Här finns 3 500 motorcyklar och omkring 10 000 människor. Utställningshojarna står i rader, indelade i de olika klasserna - många är rena mästerverken.
Thomas Karlsson från Borlänge står vid sin silverglänsande, vackra HD som han jobbat på i tre år.

Hur många timmar har han lagt ner på den?
Thomas skrattar:
- För många, säger han. Men du vet hur det är när man har en drömä
Ungefär 200 000 kronor har han lagt ner på sin dröm - inköpet av hojen oräknat.
- Man är ju lite tokig, skrockar han. Och det verkar som om jag aldrig blir riktigt nöjd med den.
Men sen då. När han är nöjd till slut. Vad ska han göra då? Sälja?
- Aldrig! konstaterar Thomas. jag får väl börja med ett nytt projekt. Om jag sålde den här skulle jag aldrig kunna sova merä

Mångfald är ordet. Jo, visst - det handlar bara om motorcyklar. Men mångfalden är slående.
Här finns allt. Pietetsfullt renoverade veteranhojar, eleganta lyxutrustade touring-maskiner, extrema chopprar och custom-cyklar.
Med hojåkarna själva är det likadant: tatuerade HD-åkare med flätade skägg och häftiga tatueringar, djupt urringade kvinnor med tunga silversmycken och tajta skinnbrallor, välklädda touring-åkare i övre medelåldern, de kristna grupperna med sina kors på västarna. Bland utställningshojarna hittar vi en moped, ombyggd till chopper efter alla konstens regler. Den tilldrar sig mycket uppmärksamhet. Ägaren visar stolt upp den. Han heter Patrik Hedlund och är 12 år.
Hojen har han byggt tillsammans med pappa Stephan.
- Vi har hållit på sen förra sommaren, berättar de. Och vi har lagt ner alldeles för många timmar på denä
Man kan undra vad Patrik kommer att rulla in i Societetsparken på när han tagit körkort om några år. Vågar vi gissa på Harley-Davidson?

Lördag kväll. Jag passerar Societetsparken igen. Inte en motorcykel. Inte en människa. Inte en Colaburk, inte ett papper på marken.
Har jag drömt alltihop??? Nej, dessbättre inte.